Varje år på våren får jag ett litet microcosmos av energi levererat till trädgården från en bonde i byn. För vi har i vår by Undersvik det stora privilegiet att ha bönder med gödselstackar i en tid då många använder sig av flytgödsel. Årets leverans av dynga har brunnit sedan föregående sommar och kommer från den ströbädd av halm som kossorna gick på för två vintrar sedan. I vart spadtag skit som läggs på bäddarna sjuder det av liv, vilket snabbt uppmärksammas av trädgårdens fåglar. Rödhaken, sädesärlan och björktrasten har därav varit trogna följeslagare under våren. Enligt boken Gödsel, som finns här hemma i bokhyllan har man hittat fler än 450 djurarter i våra Svenska gödselstackar.
Förr i tiden signalerade stora dynghögar rikedom. Det visade hur många djur man kunde hålla med mat på gården vilket i sin tur visade hur stor areal mark man hade att tillgå. Enkelt uttryckt, liten skithög liten gård, stor skithög stor gård. Missväxt fick av den anledningen långtgående konsekvenser. Det kunde ta många år att komma upp i samma skördevolym som innan eftersom antalet tamboskap reducerats av foderbrist. Under de tolv år min trädgård vuxit fram har mitt fokus allt mer ändrats från att vara grönsaksodlare till att vara jordodlare. För utan livgivande mullrik jord, full av flitigt arbetande insekter, bakterier och svampar blir det inga friska grödor eller god skörd. Här hemma matas jorden på tre olika sätt. Med kogödsel, bokashikompost och marktäckning av organiskt material som exempelvis ensilage och gräsklipp.
För mig har bokashikompostering varit en riktig ögonöppnare. Komposten används främst i växthuset hos mig och skillnaden i bäddarna har varit slående. Innan blev jorden hård och rotsystemen som torvkakor. Det var svårt att vattna grödorna i slutet av sommaren då den hårda jordytan tog tid på sig att släppa igenom vätan. Det mesta rann efter kanterna på odlingslådorna och ut i gången. Numera tar jorden till sig vatten under hela säsongen och kan användas år efter år med hjälp av växelbruk och tillförsel av ny kompost och näring.
För att förstå balansen i gödsling måste man komma ihåg att nedbrytning av organiskt material kräver energi. Det gör att användning av ensilage i täckbäddar kräver kväve vilket tas från gödslet som tillförts jorden. Därför behöver gödsling av odlingarna täcka både plantornas behov och mikroorganismernas matjordsproduktion. En bra måttstock för koskit som brunnit ett år är ca 3 kilo gödsel per kvadratmeter odlingsyta och säsong. Dela gärna upp det men tillför den största delen på våren. Kogödsel frigör sin näring långsamt under längre tid. Hönsgödsel är snabbare och kan användas som komplement till stallgödsel för att kickstarta odlingen. Själv använder jag mig av lakvatten från bokashikomposten som extra näringstillskott i trädgården under sommaren. Det är väldigt bra men också starkt. Det behöver spädas 1/100 för att inte bli för starkt år plantorna.
Gödsling är en hel vetenskap i sig och jag är långt ifrån allvetande i ämnet. För mig har förståelsen av jorden varit en resa där många mindre bra beslut har tagits vilket gett mig min nuvarande kunskap. En väldigt tråkig del när det gäller berikande av jorden är att det sista åren uppkommit mycket skador på grödor på grund av bekämpningsmedel som kommit med i gödselprodukter och jord. Odlaren Lena Israelsson följer detta noggrant och skriver om det på sin FB sida. Där lägger hon ut avhandlingar, artiklar och reportage från andra odlare som specialiserats sig på olika områden. Följ henne, det är ett hett tips. Sidan innehåller mycket bra läsning och inspiration.
